Artikel av Annika Jacobsson, Skrivhälsan


Från chef i Strömstad till författare och boksläpp i Fjällbacka.

För knappt två och ett halvt år sedan tar Monica Birgersson från Fjällbacka semester från sin tjänst som förvaltningschef på Strömstad kommun. Hon åker till Malta på skrivarkurs för att skriva, vad hon tror, utbildningsmaterial. Ett och halvt år senare har Monica release på Stora Hotellet i Fjällbacka för sin bok Ledarenergi.

När Monica var liten ville hon bli sjöman likt sin pappa som hon alltid sett upp till. Monicas mamma sa dock att ”flickor blir inte sjömän”. En dag blev Monica uppringd av en kvinnlig föreståndare på ett vårdhem där det bor 32 män. Monica beger sig dit och den första hon möter är Axel som kommer fram och kramar om henne. Hon går sen vidare upp för trappen och där sitter en man som hon hälsar på och han frågar: vad ska du göra? Jag ska jobba här svarar Monica. Han svarar då ”fy fasen här är det bara massa idioter”. Hon gick sen in till föreståndarinnan och pratade lite med henne innan hon visades runt på vårdhemmet. Monica hade inte ens fyllt sjutton men kände direkt att här vill hon jobba.


...
Foto: Mikkel Barslund.

-Vad innebär gott ledarskap för dig?

"Jag har haft ett mantra väldigt länge och det är att skapa goda relationer till dem du ska jobba med. Som chef har jag ett uppdrag och då använder jag mitt ledarskap för att förverkliga det och då är det viktigt att ha mina medarbetare med mig. I en tidigare intervju fick jag frågan: ”vad är skillnaden på gott och dåligt ledarskap?” Då sa jag att får man inte med sig sina medarbetare så kan man gå hem”, men riktig så enkelt är det inte. Det handlar om att jag ser mina medarbetare och att jag är en del av en kugge i ett större hjul som ledare. Ledaren är viktig och om du inte har medarbetarna med dig så når du inte ditt uppdrag."

Första ledaruppdraget kom när Monica precis utbildat sig på gymnasienivå. Hon blev då framröstad av sina kollegor att bli ledare för en grupp medarbetare. Hennes drivkraft har hela tiden varit att jobba med det som förbättrar för andra. När hon jobbat där några år inser hon att ska hon kunna förändra måste hon utbilda sig för att sen kunna påverka som ledare eller chef.

Det gick upp för Monica att ska man förändra för andra så måste man skapa förutsättningar för dem som ska jobba med de här människorna. När man som Monica jobbat i 10–12 år som vårdare närmast brukaren så är det lättare att förstå när det är tungt och jobbigt. Då gör det skillnad om chefen kommer ner och säger: ” vad bra det här blev, vad bra bemötande du hade”.

Monica och hennes syster fick väldigt mycket bekräftelse när de var små och det har hon burit med sig. Hon är väldigt resultatinriktad men har inga problem med att ändra sin väg om den visat sig inte fungera. Det viktigaste är att ha fokus på dom de ska hjälpa. Får medarbetarna vara delaktiga över sin arbetssituation så känner de att det är meningsfullt vilket leder till ett mycket bättre resultat. I en organisation med gott ledarskap kan ett och ett bli tre eller fem, säger Monica.

-Har du något exempel i din yrkeskarriär på bra ledarskap?

Det är viktigt för Monica att veta hur de närmsta medarbetarna mår varpå hon brukar ha enskilda samtal med dem de första dagarna. Desto mer hon vet desto lättare kan hon underlätta. Det visade sig att flera hade det problematiskt hemma. Någon var nyskild och någon hade problem med lämningstiden på dagis men de gick igenom problemen direkt och löste dem. Monica försöker ta sig tid med sina medarbetare och ibland fikar de ihop och pratar om hur veckan varit. Det räcker med 20 minuter så man känner en gemenskap. Under Monicas andra år där fick de bästa resultatet på medarbetarenkäten. Dom gjorde jobbet och hon såg till att de hade förutsättningar för att lösa problem och uppdrag tillsammans.

En ledare bör ha mycket energi, vara beredd att jobba mycket och ha tillit till medarbetarna. De är viktigt att förstå att det går vara chef och ledare även när man är 61 som jag. Jag är mycket bättre nu än vad jag var när jag började.

Det som inspirerat Monica mest är grundtryggheten, tilliten till andra och till livet som hon fått av sin mamma och pappa. Hon nämner även att AnnBritt Grünewald, f.d. fängelsedirektör, och Anders Hansson, läkare och författare har inspirerat henne. Hon gillar att läsa böcker för att få inspiration på olika sätt. För 7–8 år sedan läste hon om en man som var talskrivare till Al Gore, USA. Han lyfte fram IQ-perspektivet som innebär att du måste ha det sociala och empati i samhället om du ska lyckas i framtiden. Det är precis där vi är nu, säger Monica.

Monica blev nominerad av sina tidigare medarbetare och fick utmärkelsen ”Årets Ledare i Göteborg Stad 2011”. En del av motiveringen var: ”Monica tillvaratar, med till synes outtömlig energi, biståndsenhetens intressen i dessa förändringstider med besparingar, ny lagstiftning, organisationsförändringar med mera, vilket ger trygghet. Monica genomför tillsammans med gruppen det som beslutats och hon är noga med att följa upp och delge resultat”.

Utmärkelsen betydde jättemycket för Monica. En man ringer från Göteborgs Stad och säger: ”Du har blivit utsedd till årets ledare av Vision och Lärarförbundet”. Monica reste sig upp och skriker rätt ut och tittar sig sen runt och säger ”ursäkta, ursäkta men jag har fått en utmärkelse, förlåt mig”. Boken har blivit ett bokslut på yrkeslivet som chef. Nu vill hon dela med mig till andra och hjälpa andra komma vidare.

Tänkvärt citat från boken

”Du kan börja nysta upp din tråd i ledarskapet, ungefär som i ett garnnystan. När du nyfiket undersökande börjar dra i och följa din egen tråd; röd, grön, gul eller varför inte himmelsblå…, kan du märka att knutorna du haft så många av tidigare blivit färre. Du kan välja att se på dem med större respekt, för de var dina praktiska lektioner som lärde dig det du vet och kan idag. Säg tack till dina ”knutar” på tråden, de är ofta dyrköpta erfarenheter”.

-Vad innebär din reflektionstid på fredagar som du nämnde i boken?

"Den är viktig. Vid en slitig period på jobbet frågade jag min handledare efter verktyg för att tanka ur mig, det räckte inte att läsa eller prata med någon. Då föreslog hon att jag skulle avsätta tid då jag skulle skriva ner vad jag gjort under veckan, ta fram det positiva och göra en lista på vad jag skulle göra och ringa in de tre saker jag skulle börja med. För mig har det varit ett jättebra verktyg och jag har pratat mycket om det verktyget med de som jag varit mentor för. Hon vet inte någon som hållit på så länge med det verktyget som hon gjort."

När Monica inte jobbar skriver hon, åker på skrivarkurser, reser och umgås mycket med sina barn och barnbarn. Familjen har alltid varit viktig även när hon haft chefsjobb.

Någonstans i sitt inre har det funnits en dröm om att skriva en bok och att få skriva ner det hon har i sitt huvud och hjärta. Hon har alltid gillat att skriva och tycker om böcker men hon har haft svårt att se sig själv som författare. Att bli författare på heltid är inget för Monica, hon är för rastlös för det säger hon.

Monica kliver in genom dörrarna till Bokmässan i Göteborg och ser skylten som säger ”Välkommen till Bokmässan”. Denna gång är hon välkommen som utställare och har sin egen monter och bok, vilken häftig känsla. Hon vet inte om hon kommer ge ut fler böcker men berättar att hon ska börja skissa på en arbetsbok till den befintliga boken Ledarenergi. Monicas berättar att hennes bok finns till försäljning hos Bokus och att hon nu behöver få ut den mer på marknaden. Så nu ska hon lägga upp lite taktik för försäljning av boken.